Då lördagen var sista speldagen så bestämde vi oss för att nöta fram till att finalen skulle spelas och det höll vi nästan hela vägen. Vi nötte bra mycket BF3 och även SC2. Körde några matcher med killarna som satt bredvid oss. Det mest positiva från det var att de trodde att jag var max 22 hela tiden och mer eller mindre tappade hakan när jag sa att jag var liiiite äldre än så… rättare sagt 32

Klockan tickade och finalen närmade sig, så vi skuttade iväg till Kinnarps för att kolla in semifinalerna på plats och man kan inte säga annat än WOW….. vilken tillställning! Helt magnifikt. Ljussättningen, ljudet, skärmarna… måste väl vara största SC2 happening nånsin. Kan inte tänka mig att någon annan turnering lyckats så här bra såsom DreamHack lyckades.

Finalen fick vi njuta från VIP båset där vi satt med några sköna lirare, bland annat James Harding och det bästa var ju givet att de hade bar i VIP båset, något man inte fick njuta av på golvet Men inför de sista matcherna så stängde de båset (!) och vi fick gå upp till VIP läktaren (som inte ger lika bra bild tycker jag) men känslan var grym. När Hero vann sista avgörande matchen så exploderade arenana och det var e-Sport i sin bästa form. Om jag önskade en kamera under hela helgen så var det just under finalen. Kunde ha fått riktigt fina bilder men istället bestämde jag mig för att insupa ögonblicket istället och inte oroa mig om bilder. Dåliga bilder får helt enkelt duga

Efterfesten @ Scandic var kalas. Samtliga casters (förutom Day[9] som flög iväg på en gång) kom till hotellet och jag snodde fem kramar av Tasteless Men då jag redan fotat så var det bara läge att mingla…… fram till att jag mötte några andra som jag inte fotat förstås T.ex vinnaren av hela tävlingen Hero!

Det var verkligen en salig blandning av SC2 kändisar där och fler bilder blev det. TLO, MrBitter med mera. När baren stängde klockan 3 så blev det fortsatt efterfest i vårt hotellrum då Hugge hade med sig sin ”mobila bar” vilket var mer än nog På väg till rummet så sprang jag på Daboo, en zerg spelare från Holland som jag hade mött tidigare i player loungen. Underbarare kille är svårt att hitta. Han hakade på till festen och är bara för jäkla rolig. Bara hoppas han lyckas ordentligt i SC2! Fler goda personligheter högst upp och inte bara introverta människor

Festen höll på till goda klockan 6 och där slocknade vi. Upp klockan 9.30, äta frurre, packa och skutta iväg till tågstation där jag mötte Westman och fru. Sedan var det bara byta tåg till Stockholm och försökte sova på de mest obekväma ställningar jag kunde hitta på. Fick kramp, domnade armar, domnade ben och nackspärr. Det sköna var att komma hem till min underbara familj och sova i min säng bredvid Sara. Säga vad man säga vill om Joel, han är helt enkelt inte lika kelgo som Sara

Nu blev det lite hetsigt och det hände så sjukt mycket mer som helt enkelt inte får plats eller jag hinner helt enkelt inte för jag måste sätta igång och fixa och dona lite här hemma

Men slutligen blir det bara att säga, det var inte sista DreamHack jag går på

Vi gled runt och hamnade i stora hallen där ”huvud castingen” sker och det var ruskigt kul att sitta där och kolla på Taistosis IRL. Man har länge kollat på de när man följt GSL men det var riktigt jäkla kul att sitta där och se de på plats.

Det har inte varit så mycket lirande utan mest har vi glidit runt och kollat på matcher, monter och tävlingar.  Men Joel  köpte äntligen BF3 så vi satte igång och panga på som fan i äkta LAN manér. Joel tyckte att det var lite mörkt och han såg inte t-bordet ordentligt, men detta löste han med hjälp av sin iPhone

Sen var tanken att äta middag men BF3 lirandet kom i väg en stund…. sen en stund till… sen åt vi all godis vi kunde hitta och tänkte att vi kan skjuta upp ätandet en liten stund. Mitt i lirandet började Dead by April lira och jag smet en stund för att lyssna och headbanga med ungdomarna. Sjukt bra live ska det erkännas!  När klockan var 23 så insåg vi att vi kanske borde äta trots allt. Det enda goda vi kunde hitta var öl i baren på hotellet där sååå många casters och spelare befann sig också. Det var galet trevligt där och vi körde samma taktik med ölen som vi körde med bf3 lirandet… en till… bara en till… och så en till.

Mitt i det hela kommer säger Kim att Day[9] kom just till hållet och då hade klockan hunnit bli 2.30. Jag sprang ikapp honom och han var huuuuur trevlig som helst. Ställde upp på en bild trots att han var galet trött… big <3

Efteråt tyckte vi att rom och cola i rummet innan vi skulle gå tillbaka och lira mera lät som en bra idé, vilket det också var! Vi kom tillbaka och lirade ytterligare en stund till. Folk hade slocknat lite här och där och det var nästan lika roande att se det som9 att lira Klockan 4 gav Joel och jag upp och Kim körde en extra halvtimme som vanligt.

Upp med tuppen klockan 9 för att äta lite frukost och för att sedan glida iväg till DH. Jag försökte verkligen somna om denna gång men det gick bara inte. Såg på lite matcher via mobilen och till slut så blev det att packa väskan och dra ner till DH.

Packade upp väskan och sedan gled jag till Players Lounge igen och där mötte jag Fuzer och DaboO (två mindre kända spelare) som var galet trevliga dock. Vi snacka skit i nån timme, drack lite gratis Cola Zero och tog lite bilder på Tastosis! Tasteless och Artosis satt nämligen och skrev autografer och kön var såååååå lång. Efter att ha tagit lite smidbilder gled jag tillbaka till min plats. Då skickar Kim ett sms för just då hade hon kommit till players lounge och sagt att kön var jätteliten, så jag glider tillbaka men med musmattan denna gång och fick en fiiiiiin autograf av båda på den Ska man ha en gamer musmatta så ska man ha de bästa casters på den förstås!

Jonas Wennström och Björn Wennström anslöt också lite senare och de fick köra lite BF3 på våra burkar medans vi käka. Åter igen så synkades inte maten speciellt bra Även Christian Westman kom förbi då massor av folk har kommit för att kolla på SC2 finalen som går på Kinnarps arenan. Tänk att det är över 4000 biljetter som sålts! Helt magnifikt!

Och nu har vi nött BF3 i några timmar för att runda av med lite SC2. Ikväll är det sista spelandet avklarat och efter finalen som går klockan 23.00 är det utång som gäller.

Här är det en liten urplock av bilder tagna under dagen. Folk som slocknat på t-bordet och klockan 4 på natten kändes det som en bra idé att fota de Notera även snubben som sitter i kalsonger på nån sorts tävling på första bilden… den har jag fan inte listat ut hur den kom till

Som sagt så är det massa kids som ränner runt i one-pieces. Det är lite lustigt måste jag säga, men det ser lite roligt ut. Många har ju även matchande one-piece

Ergonomiska sovställningar i one-pieces

Jag sov hur bra somhelst fram till att Kims (rumskompis) väckarklocka ringer 6.30 men lyckades somna om, bara för att väckas igen av samma jä**a telefon 9 minuter senare. Men sen somna man om åter igen… fram till att städerskan plumpt går in i rummet 8.30 och väcker oss en tredje gång och nu fick det vara

Det blev frukost och den var riktigt bra. Och vilka sitter i bordet bredvid om inte hela casting-crew av DHW11!!

Fantastiskt hur stort det blivit där folk bokstavligen behandlar de som rockstjärnor. Det är ju tusentals människor som tittar på de när de castar och de är oerhört underhållande också så det är inte helt oväntat.

Efter frukosten så blev det tillbaka till rummet och tanken var att somna om, men istället så kolla jag lite på streams med Joel i sängen fram tills att han lyckades somna om. Kvar blev jag klarvaken och kunde inte somna om så det blev en vända till gymmet istället där huvudvärken försvann. Schysst gym är det också, liten men praktisk.

Och nu är man på plats igen, glömde öronpropparna i hotelletrummet så det blir en runda tillbaka lite senare. På dagen är det inte så högljutt i D hallen men på natten… oj oj oj. Vi fick köra skype för att kunna höra varandra när vi sitter 50 cm ifrån varandra Speciellt när E-Type gick upp på scen och faktiskt ägde skiten ur scenen.

Nu ska jag lira lite samtidigt som ännu en våg av ”HAAAALLÅÅÅÅÅ” drar igån (lite som ”andra sidan är ni klara” men folk ropar bara HALLLÅÅÅÅÅ hela tiden)

Väl framme fick jag schyssta direktiv av Björn Wennström (Jonas lillebror) och bussen direkt till Elmia. Jag skippade att dra till hotellet utan smet vidare direkt till Elmia och nu sitter man på plats. Hunnit mingla lite och kollat lite sc2 kändisar. Sprang på Hugge som är SC2 admin och vi fick en liten present Hoppas det kommer några fina bilder tack vare den presenten. Mer om den senare

Nu har jag tryckt i mig en kebabrulle och det ska nötas lite SC2 nu!

Nu sitter jag på tåget. X2000 och galet bekvämt. Förberett med goda subs att äta och fyllt paddan med walking dead s02. Eller så lirar man kanske skyrim på väg dit?

Jag tänkte blogga lite under helgens gång samt streama när det går att streama. Kan vara helt meningslöst men det här är ju nya dagboken och privatlivet är ju död sen länge. Nu ska allt finnas tillgängligt juh

Inför resan tänkte jag vara lite smart så jag skutta till Ica för att köpa lite gott till resan. Blev som sagt en sub macka men när jag skulle köpa dricka så börja jag tänka på att det blir så äckligt i munnen av cola och om jag ska ha godis så är det bara onyttigt och jag får säkert ont i magen…. Något annorlunda än om man hade åkt för 10-15 år sen

Det slutade med degestive kex, risifrutti, tuggummi och lyxade till det hela med en bounty och m&m påse. Det ni!

Naiv som jag är så så antog jag att den här generationen inte är trasig. Att den här generationen har förstått innebörden av att respektera varandra och tycka om varandra oavsett kön, ras, religion eller utseende.

Varför jag är naiv? Jo, min dotter har nu under två års tid, först på dagis, numera på 6årsverskamheten blivit terroriserad av pojkar. Nu menar jag inte att de drar henne i flätan och uttrycker sina känslor på ett kumpligt ”typiskt manligt” sätt. Utan jag pratar nu om fysisk våld som nu, tyvärr, har gått så långt till misshandel och dödshot. Det är repeterade dödshot från en specifik pojke som är riktade mot min dotter och två av hennes kompisar. De blir ofta slagna, puttade i skogen, sätter sig på de, kastar föremål på de och även tvingar andra pojkar att slå de.

Tur i oturen så är skolan en väldigt bra sådan. Efter gårdagens incident fick vi nog och kunde inte längre acceptera dock den byråkratiska vägen till en lösning utan fick vända oss direkt till rektorn där åtgärder har vidtagits, dock temporärt.

Nu till poängen med detta inlägg och det är inte just det här fallet utan hur fel jag har trott pga min grabbs klass. Det är verkligen en genus-bruten värld. Det må hända att det inte är ett riktigt ord men det jag vill mena är att världen vi lever i är tyvärr så skev…. så sned… så… förvriden av genusfällor.

I.o.m dessa händelser så har vi tillbringat lite oftare tid på skolan för att inge trygghet till våra barn och idag har jag suttit hela dagen med och tittat vad som händer och hur barnen uppför sig. Jag har alltid varit emot ”tjejer för sig och killar för sig” men efter att ha åskådat hur realiteten verkligen är så vet jag inte riktigt vad jag ska säga.

Visst, tjejer retas och bråkar. Men när det är samling sitter de lugnt. När det är uppgifter så utförs de mer eller mindre lugnt och framförallt så lyssnar de på lärarna. Pojkarna å andra sidan testar alla gränser. Även de lugnaste pojkar blir helt till sig så fort de sitter bredvid minsta lilla stökiga pojke. Det sprider sig som ett virus och det är så obehagligt att se. Lärarna måste hela tiden kontinuerligt be killarna lugna sig, vara tysta, sära på de och låta de sitta på sprida platser för att det ska kunna gå att göra något utan att de börjar tjaffsa, ta plats, störa, ta upp lärarnas tid och flickorna står kvar utan uppmärksamhet. De uppmuntras inte över de fina teckningar de gör för att lärarna är fullt upptagna med att sära pojkarna som bråkar. De uppmuntras inte för den fina leken de uppfunnit, för lärarna är upptagna med få kontroll på pojkarna som försöker förstöra just denna lek, osv osv osv. Exempeln tar aldrig slut.

Vart gick det fel då? Jag kan väl inte annat säga än hemmet och redan på förskolan. Pojkarna ges så mycket utrymme på dagis där allt ska vara ”den mjuka läran”. När en pojke puttar en annan så att han slår ut en tand så säger förskolepersonalen ”men varför gjorde du sådär lillevän?” Barnen ges inga ramar, ges inga moraliska värderingar utan man får bete sig precis hur man vill utan minsta konsekvens.

Det går en radio program som tar upp just barnuppfostran. Hur psykologer försöker förklara för föräldrarna att de måste visa med ansiktsuttryck och kroppen att barnet gjort fel. Att det finns ramar att följa. Jag pratar självklart inte om att aga, det är något jag är strängt emot. Men jag pratar om att faktiskt höja rösten, visa för barnen att vad de gör är fel. Men även om pedagogerna vill göra detta så motverkas dessa av familjer i sig. Om ett barn har mobiltelefon och tjaffsar så får inte lärarna ta mobilen från barnet, utan barnet kan fritt störa 29 andra elever och förstöra för alla.

Hursomhelst, nu spånade jag iväg från ämnet något. Jag tror inte att allt handlar om ”män har alltid varit så här, män är stökigare och behöver mer plats”. Då skulle väl ALLA män vara så, eller hur? När man har en klass såsom min grabbs klass där killarna är skötsamma, tar inte mer plats än någon annan så säger det ju rätt mycket om att det handlar om uppfostran och miljön de lever i. Kalas där tjejer alltid bjuds in och väldigt sällan är det ”enbart killar”.

Problemet startar hemma, fortsätter på förskolan och utvecklas till en gigantisk snöboll under grundskolan. Sedan när man kommer ut i arbetslivet så är det präglat som en ful repa i en splitterny bil. Det är så mycket könsdiskreminering runtomkring oss att vi inte kan se hälften av det. Det är så inpräglat i vårat sinne att vi tolererar så mycket utan att egentligen förstå att vi tillåter så många felaktigheter ske rakt framför våra ögon.

Vad kan man göra åt detta? Alla bäckar små brukar jag väl säga. I min perfekta värld så ska det inte finnas ”kvinnogöra” och ”mansgöra”. Det finns ”göror” och dessa ”göror” Ska skötas av både mamma och pappa. T.ex att jag som pappa sköter sysslor hemma, är med på skolråd (det är bara mammor som går dit…… varför???) tar bort fläckar från deras favoritkläder, lagar mat, men även håller på med bilen, fixar elektroniken, fixar musfällor (ja, vi har möss… fy för det) och att min fru som mamma är också med på skolråd, tar bort fläckar från deras favoritkläder, lagar mat, men även håller på med bilen, fixar elektroniken och fixar musfällor (vi har fortfarande möss). Börja litet hemma, även små saker räknas och det är kontinuitet som sätter spår i våra liv.

Hur blir en fotbollspelare proffs? Min granne som är 59 år gammal och tränat fotboll och bandy i många många år har haft äran att träffa många förbundskaptener. Det som de har enats om är att för att en spelare ska bli riktigt bra så måste man ha gjort det man vill göra i 10 000 timmar. När man väl utfört något i 10 000 timmar så blir man riktigt bra på det.

Om vi varje dag gör små små misstag…. så sitter det till slut i det undermedvetna hos våra barn som i sin tur kommer att bli vuxna med dessa misstag och kommer att föra vidare dessa misstag till sina barn.

Så snälla. Tänk på det ni säger hemma. Tänk på det ni gör hemma. ”Svag som en kärring”, ”stark som en man”, ”kvinnogöra”, ”karlgöra” osv osv. Eliminera dessa meningar. Förinta ”genusbrutna” handlingar. Vi bryr oss om miljön, det är kanon. Men låt oss inte glömma våra barn, för visserligen påverkar miljön de, eftersom de ska leva vidare på denna planet. Men tänk på den psykologiska miljön. Stämplarna som måste bort.

Vi börjar litet, vi börjar hemma. Men snälla, se till att börja.

Så NU är vi färdiga! Nu ska vi bara ta och äta lite sen åker vi iväg till stan för att köpa jord och studsmatta. Näst på listan står att ta bort buskarna som luktar kattpiss och en djungel av blommor som är längst bort på baksidan. Bilder på studsmattan kommer sen!

Lite kort om det som hände:

* vi körde till fel parkering i arlanda och kom inte ut
* vi kom just när boardingen skulle ske (skön timing )
* tog tåget från flyget men hoppade på fel buss och hamnade långt åt h-e.
* tog fel buss igen
* gick och gick och gick
* London eye var fantastiskt!
* Big Ben var inte så big som man trodde, dock vacker från långt håll
* London älskar högklackat
* vi var med en ”Silent disco” event i Trafalgar Square som var facebook uppstyrt, rätt häftigt
* Sara hittade en ”present” när hon var på toa i Scotch Steakhouse vilket förövrigt tog 50kr för två glas kranvatten
* Vi blev ombedda att planka tunnelbanan av själva tunnelbanavakten. Han var supertrevlig
* Upton Park har en magnifik fotbollskänsla. Läktarkulturen var oslagbar!
* Biljetterna som Sara hade fixat var fenomenala! Jag kunde känna svettlukten från ‘Boros avbytarbänk!
* vi gick och gick ännu mer
* Sara fick feber

och mycket mycket mer hände men det tar vi sen annars kommer jag aldrig att posta bilderna i väntan på att vi ska orka skriva något mer om det hela

-Har ni salt i vattnet? Var den första frågan jag fick. Hmm salt, nej eftersom det är sötvattenfiskar. MEN det visade sig att Black Molly ska leva i bräckt vatten, annars får deras hud infektioner och blir slemmig, och de blir hängiga. Skitbra tänkte jag, att de inte sa det när vi köpte dem. Sedan frågade jag lite lätt om matningen, hur ofta ska de egentligen äta? Jo det ska aldrig och då menar jag aldrig ramla ned mat till botten. Ok, vad händer om det i alla fall fallit mat till marken? Vattnet blir förgiftat och fiskarna får blodförgiftning och kan dö. Ja det var ju inget bra svar alls, verkligen inte bra, verkligen verkligen inte bra. Så det förklarar det grumliga vattnet, de slappa fiskarna och de hängande växterna. SKIT.  Tog ut hälften av vattnet, tvättade rent hela akvariet och allt som fanns däri, förutom fiskarna, vilket Lusse gärna ville, hans exakta ord var -Kan vi inte ta upp och skrubba av dem? Tur att min sötis inte var helt allvarlig, hoppas jag. Sedan blandades det ut rätt mängd salt i nytt vatten samt bra bakteriedroppar, fyllde i allt och väntade på resultat.

Och bra gick det, fiskarna simmade överallt och parade sig för fullt, värsta sexorigen på morgonkvisten. Suveränt tänkte vi, ända tills vi såg att två av Black Molly fiskarna fått vita prickar,  jaha, skitkul, så nu har de små jäklarna fått parasiter och måste ha medicin och vattenbyte varannan dag. Två grundregler med Black Mollys är att de ska ha varm temperatur, 28grader och god kvalite på vattnet och vi fuckade up med båda. Men jag måste skylle lite på affären som inte sa något, en sa att de skulle ha 25 grader och den andra lite högre, hade ju varit bra om de sagt ordentligt vad som skulle göras. Ok, sedan kunde vi ju läst på lite mer också, men det ska vi inte fokusera på. Jag trodde det var lätt att ha fiskar, städa då och då, mata då och då och så for de runt och lekte. Men det är ju skitmycket att göra. Tur för dem att de är så söta, annars hade de legat risigt till ;o)

Tråkigt nog så stavades mitt namn fel vid ”Luis Rizos fem tips” och det blev istället Risos… nåja, shit happens