Oj oj oj… vart ska man börja? Det här är verkligen en festival som borde upplevas av alla. För det första så är det ju lite av ”den nya generationen” och även om majoriteten har missskött sina kroppar något oerhört så är den stora majoriteten oerhört trevliga. De är väldigt pratvänliga och glada. Inte minsta bråk och alla är hjälpsamma. Imponerande faktiskt.
Som sagt så är det massa kids som ränner runt i one-pieces. Det är lite lustigt måste jag säga, men det ser lite roligt ut. Många har ju även matchande one-piece 
Ergonomiska sovställningar i one-pieces 
Jag sov hur bra somhelst fram till att Kims (rumskompis) väckarklocka ringer 6.30 men lyckades somna om, bara för att väckas igen av samma jä**a telefon 9 minuter senare. Men sen somna man om åter igen… fram till att städerskan plumpt går in i rummet 8.30 och väcker oss en tredje gång och nu fick det vara 
Det blev frukost och den var riktigt bra. Och vilka sitter i bordet bredvid om inte hela casting-crew av DHW11!!
Fantastiskt hur stort det blivit där folk bokstavligen behandlar de som rockstjärnor. Det är ju tusentals människor som tittar på de när de castar och de är oerhört underhållande också så det är inte helt oväntat.
Efter frukosten så blev det tillbaka till rummet och tanken var att somna om, men istället så kolla jag lite på streams med Joel i sängen fram tills att han lyckades somna om. Kvar blev jag klarvaken och kunde inte somna om så det blev en vända till gymmet istället där huvudvärken försvann. Schysst gym är det också, liten men praktisk.
Och nu är man på plats igen, glömde öronpropparna i hotelletrummet så det blir en runda tillbaka lite senare. På dagen är det inte så högljutt i D hallen men på natten… oj oj oj. Vi fick köra skype för att kunna höra varandra när vi sitter 50 cm ifrån varandra Speciellt när E-Type gick upp på scen och faktiskt ägde skiten ur scenen.
Nu ska jag lira lite samtidigt som ännu en våg av ”HAAAALLÅÅÅÅÅ” drar igån (lite som ”andra sidan är ni klara” men folk ropar bara HALLLÅÅÅÅÅ hela tiden)